3. Loriak udan (Las flores en verano)

 

Loriak udan intza bezela
maite det dama gazte bat,
ari ainbeste nahi diyotanik
ez da munduban beste bat;
iñoiz edo bein pasatzen badet
ikusi gabe aste bat,
biyotz guztira banatutzen zait
alako gauza triste bat.

Nere betiko pentsamentuba,
nere kontsolagarriya,
zu gabetanik ezin bizi naiz,
esaten dizut egiya;
zu baziñake arbola eta
ni baldin banitz txoriya,
nik zu ziñaken arbol artantxen
egingo nuke kabiya.

Como anhelan las flores al rocío
así amo yo a una joven dama
y a nadie me entrego como a ella,
en el mundo no hay otra igual;
si por desgracia pasara
una semana sin verla,
se adueñaría de mi corazón
una profunda pena .

Todo mi pensar eres tú,
mi consuelo,
sin ti no puedo vivir,
te digo la verdad;
y si un día fueras un árbol
yo sería un pajarito
y en tus ramas
construiría mi nido.

 

Indalentzio Bizakarrondo “Bilintx” (1831-76)
Arr: David Azurza (1968)